Istidens jättar på Cosmonova

Jag går igenom allt jag behöver ha med mig en gång till: Fribiljett jag fått på posten, pengar till fika eller något i shoppen, mobil & kollektivtrafik biljett. Mera behövs inte. Jag låser dörren och tar en promenad till stationen ca 1 km från mitt hus. Där tar jag tåget till Ulriksdal. Där jag tar buss 540 mot Universitetet. Från Universitetet går jag till Naturhistoriska Riksmuseet för att se Istidens jättar. Lite ironiskt faktiskt; jag ska se en film om vår senaste istid och det är kokhett ute. Jag svettas under promenaden till museet men väl inne så blir det ordentligt svalt igen. Jag går mot biljetthallen där jag tar en nummerlapp. Mitt nummer kommer på momangen och jag får min biljett.
Det är ännu en halvtimme kvar så jag kollar runt lite i shoppen. Eftersom en närstående fyller år snart köper jag en present till hen. Jag kollar på klockan och det har tagit en kvart. Jag går till kön till Cosmonova som redan blivit rejält lång, trots att det är ca tio minuter kvar till de öppnar. Jag står och väntar och tillslut släpper de in besökarna. När jag skannar min biljett får jag en undersöknings blankett som jag ska fylla i på en webbsida när jag kommer hem. Jag går nerför ett antal trappor och Cosmonovas kupol öppnar sig, jag ler alltid när jag kommer in där. Jag slår en blick mot min favoritplats; stolarna precis ovanför den mellersta projektorn. Självklart är den upptagen redan, det är den nästan alltid. Jag börjar gå uppför trapporna igen och snart nog märker jag att stolarna precis ovanför min favoritplats fortfarande är kvar; så jag slår mig ner där. Jag stänger av min telefon lyssnar på underhållningsmusiken som är innan varje föreställning. Så kommer en kvinna fram, tar en mikrofon och säger att man måste stänga av mobilerna, hon sitter i båset till vänster i salongen och att utgångarna är högst upp till höger och vänster. Hon går upp till sitt bås och sätter igång filmen.


Istidens jättar eller Titans Of The Ice Age i original hade ursprungligen premiär 2013 men släpptes på Cosmonova i början av 2014 är Regisserad av David Clark. 
Bilden som är på filmens "framsida" ser ut så här

Istidens jättar på Cosmonova © Giant Screen Films & D3D Cinema

Filmen handlar om den senaste istiden "Weichsel". Filmen är uppdelad i flera olika synvinklar om istiden, ibland är det geologer/historiker, ibland rovdjuren, ibland hovdjuren, ibland astronomer och självklart även mammutars synvinklar. Varje synvinkel är bra klippt till nästa synvinkel. Astronomens synvinkel tar upp att det fanns som "broar" mellan kontinenter därför att väldigt mycket vatten var i fast form. I nästa synvinkel får man se när människor strövar på dessa "broar". Det finns ingen större "story" i filmen utan det är som redan sagt mera olika små berättelser. 

En "karaktär" som finns med är 'Lyuba' den bäst bevarade Mammuten genom vår historia. Hon drunknade när hon var endast 1 månad gammal. 43 000 år senare hittades hon när isgraven hon var "begraven" i smälte. Alla hennes organ och även ögonen är välbevarade. Hon förvaras i en utställning på Natural History Museum i London.

Mot slutet av filmen tar de upp den då levande människans synvinkel.

Istidens jättar på Cosmonova © Giant Screen Films & D3D Cinema

Hur vi med redskap kunde fälla mammutar, hålla oss varma med djurhudar, hur vi underhöll oss själva under iskalla nätter genom att sjunga eller spela enkla instrument och tillslut även överleva istiden. Sen ser man några korta videos om människans naturförstöring, om våran koldioxid användning och dyl. Med det vill David få fram att vi människor som bara var några tusen under istiden nu blivit flera miljarder och använder kol för att få en bättre vardag i nuet, men ingen tanke på framtiden. 

Filmen var bra på så sätt att den blandade berättarrösten med animation så innehållet tydliggörs mycket lättare. Tänk dig om ett barn skulle få höra på berättarrösten utan några bilder, det skulle nog snart bli uttråkad, men med animation behålls intresset mycket längre.

En film med iskalla vrål från en tid då människan och mammuten levde sida vid sida.


Under filmen satt jag på det sätt jag alltid brukar sitta, huvudet långt bak och ögonen fokuserar på allt som är viktigt. När filmen var slut gick jag ut från Cosmonova efter eftertexterna. Jag gick till restaurangen och tog lite ficka. Efter det gick jag till busshållplatsen utanför museet, snart kom buss 540 mot Tensta centrum. Jag gick av i Ulriksdal och tog tåget hem. Väl hemma tänkte jag på vad som hade hänt, filmen hade jag redan sett två gånger tidigare; en gång under min praktik på NRM och den andra gången med skolan. Jag gick sedan in och började skriva föregående inlägg på min blogg. Nu i skrivande stund ska jag skicka in min recension om Istidens jättar till NRM och hoppas att den blir godkänd.
Uppdatering: Eftersom den jag trodde skulle mejla var på semester tog det lite tid att hitta vem jag skulle mejla istället. Men nu är det löst och här är recensionen. Bilderna ägs av Naturhistoriska.