Är allt med? Hör jag min bonusmamma ropa på mig. Mobil, fribiljett & kamera är det enda som behövs den här gången. Jag sätter mig i min pappas bil och vi åker till mina två kusiner 2 & 5 år gamla. Vi ska nämligen vara barnvakter för dem. Några av de första orden jag säger till dem när vi träffas "Nu ska vi på museum och titta på dinosaurier". Vi sätter oss i bilen och åker till Naturhistoriska Riksmuseet. Vi går ur bilen och börjar gå mot museet.
Femåringen stannar upp när vi går förbi en dörr och frågar om vi ska gå in där. "Nej, det där är forskningsavdelningen om skelett" svarar jag. Jag var bl.a. på den avdelningen när jag gjorde praktik på NRM i vintras. Vi kom fram till huvudingången och klev in på museet och köpte biljetter. Vi betalar även en vanlig entré biljett och går upp till utställningen Djuret Människan. Där visar jag dem runt. Tiden går och snart är det dags att gå in mot Cosmonova. Jag ställer mig i kön. Femåringen som också ska vara med på Cosmonova frågar "Vad är det här?" jag svarar "Vi ska gå på en jättestor bio". Vi går ner för trapporna till Cosmonovas kupol. När kupolen öppnar sig för oss stirrar femåringen runt över hela stället och säger "Vi är ju i en iglo!" Vi går uppåt och sätter oss en rad från min favoritplats. Snart kommer samma kvinna in som förra gången som säger var utgångarna är och dyl. Hon går iväg och Cosmonovas tre projektorer sätts igång. Femåringen håller sig för ögonen till en början, hon tycker filmduken är läskigt stor. När filmen Born To Be Wild startar öppnar hon ögonen och utbrister: - Nu flyger vi!
Filmen Born To Be Wild är regisserad av David Lickley och hade världspremiär i Kanada åttonde april 2011. På Cosmonova hade den premiär den sextonde september samma år.
Det första som sägs i den här filmen eller "sagan" är att den egentligen inte kommer ha ett slut. Man får följa två "Goda feer" som vigt sitt liv åt att hjälpa föräldralösa djur. Den första "fens" namn är Dame Daphne Sheldrick som förlorade sin make David Sheldrick för decennium sedan och det enda som kunde bota hennes sorg var elefanters närhet. Hon startade organisationen DSWT David Sheldrik Wildlife Trust och hjälper dem tillbaka till friheten.
© 2010 Warner Bros. Entertainment Inc. Foto: Drew Fellman
Organisationen DSWT är uppkallad efter hennes make och den ligger i Nairobi i Kenya. Organisationen lovar de föräldralösa djur som kommer in att de en dag ska få leva ett liv i frihet. Elefanterna gav henne glädjen tillbaka, nu gör hon samma sak för dem.
Den andra "fens" namn är Dr. Biruté Mary Galdikas som tog sig till Borneos regnskogar i Indonesien för att studera Orangutanger men det slutade med att hon startade OFI Orangutan Foundation International. En organisation som arbetar med att stoppa skövlingen av regnskogen i Borneo och tar hand om de orangutanger de hittar som är hjälplösa.
© 2010 Warner Bros. Entertainment Inc. Foto: Drew Fellman
Man får se klipp från båda organisationerna parallellt i filmen och en berättarröst förklarar vad som händer. Det är dock väldigt mycket scener där bildspråket talar för sig själv. Man får tänka efter själv vad elefanten eller orangutangen tänker. Man får följa organisationerna i deras vardag. Hur de räddar djuren, hur de tar hand om dem, hur de säger hej då till dem när åter släpps ut i frihet.
I en av slutscenerna då berättaren säger "De äldre elefanterna förstår att de yngre inte kan följa med dem, men de vill visa att de är samma familj, samma flock, de är alla vänner och vi alla älskar varandra som elefanter". Jag ryser så enormt mycket när det hörs, till och med här jag skrev det rös jag.
David L. vill visa att det finns mycket insatta personer om djurs framtid i flera olika delar av världen och de som väl gör det är verkligen bäst på sin sak. Att alla djur är viktiga för ekosystemet och där även vi finns med. Om vi skulle förlora elefanterna eller orangutangerna skulle vi även förlora en del av oss själva. Om vi kommer förlora en del av oss själva beror på våra tankar om just djur som den här filmen försöker få oss att gilla.
Jag gillar den här filmen! Den kan ses av både barn och vuxna, ibland är det söta scener på elefanter och orangutanger som leker med människor. Sen blir det allvarligare då det berättas om Davids åsikter.
"En saga om Afrika och Asien, med två goda feer som kommer få dig att ändra uppfattning om djur för alltid!"
© 2010 Warner Bros. Entertainment Inc. Foto: Drew Fellman
"William, är filmen slut snart?", "Kan vi inte gå innan filmen slutar", "Vad är klockan". Håller femåringen på under filmens andra hälft. Hon gillar filmen men har för mycket spring i benen just idag. När filmen tar slut springer hon iväg och gör av med springet i benen. Vi går sen in Djuret människan där jag visar vidare. Snart är det dags att åka hem, väl hemma somnar alla snart gott efter den roliga dagen. P.S När det här publiceras är det 20 dagar sen det inträffade D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar